Den fasansfulla natten, del 1; före ambulansen.

Det var 1 februari.

Hampus skulle egentligen vara hos pappa.

Vi frågade om han fick stanna.

Det var ju min födelsedag dagen efter.

Han var hemma från skolan.

Han hade sin hemska hosta.

Jag hade hög feber.

Min mamma hade kommit.

Som stöd.

Ihsan lagade mat.

Det var supergott minns jag.

Hampus ställde påminnelse på tvn.

Catfish på MTV.

Vi skojade om det.

Han älskade att se Catfish med mig.

Det och Dr Phil.

Hampus berättade också för mormor

hur vi hade sjungit Baby Shark med Amira.

Och hur hon blandat ihop texten

”Baby Hampu, du, du du, baby Hampu”

Det var en så mysig kväll.

Även om jag plågades av febern.

Hampus gick in till sig.

Han skulle spela.

Jag tog båda små barnen till vår säng.

Det blev dags för dem att sova.

Jag somnade också.

Halvt dåsig av febern.

Sov bara nån halvtimme.

När jag vaknade gick jag förbi Hampus.

Han spelade.

Jag frågade bara om allt var bra.

Han lyfte på hörlurarna.

Det var det.

Vi log mot varandra.

och jag lämnade honom igen.

Lämnade dörren lite öppen.

Jag brukade göra så.

Som man gör med tonåringar.

Bara titta in sådär.

Jag gick till soffan.

Bad mamma om ansiktsmassage.

Det var så skönt.

Min feber var fortfarande hemsk.

Ihsan kom hem.

Han var på bra humör.

Vi skrattade och planerade dagen efter.

Min födelsedag.

Hur jag ville väckas.

Jag tittade på klockan.

Såg att den var 21.15.

Hampus skulle vara hemma från skolan.

Men han behövde ju ändå sova.

Och han hade ju ändå fått 15 min extra.

Jag gick mot hans rum.

Genom dörröppningen såg jag tvn.

Spelkontrollen hade tappat kontakt.

Tänkte inte att det var konstigt.

Han hade ju datorn och mobilen.

Öppnade dörren.

Han låg märkligt.

Som att han tippat fram och åt sidan.

Ansiktet var neråt.

I en hålighet som blev mellan säng och vägg.

Jag var lugn.

Han hade haft två krampanfall.

Och epilepsi är inte farligt.

Det är vad jag lärt mig.

Bara om man slår sig.

Tänker att jag kom in precis efteråt.

Skakar i Hampus lite lätt.

Säger hans namn.

Och så lite hårdare.

Säger hans namn högre.

Han reagerar inte.

Jag är fortfarande lugn.

Jag ropar på Ihsan.

För att få hjälp att lyfta.

Han kollar tungan.

Han har lärt sig att man ska göra det.

Vid epilepsi.

Han lyfter upp.

”Helvete. Han är alldeles blå. Ring 112!”

Och nu skriker jag.

På mamma.

”Ring ambulans!”

Och hjärtat slår.

Mitt alltså.

Hårdare än jag nånsin känt.

Och min andning blir ytlig.

Det är en kvinna i telefonen.

Säger att vi ska lyfta ner honom.

På golvet.

Jag pratar inte längre.

Jag skriker mina svar.

”Andas han?” frågar hon.

Varför pratar hon så sakta?

”Kom igen!” skriker jag.

Vill skynda på henne.

Ihsan gör kompressioner.

Han blir alldeles svettig.

Jag får tvinga honom att sluta.

För att byta av honom.

Så han får vila.

Hon i telefonen räknar takten.

”Borde vi inte få nån reaktion?!” frågar jag.

”Nä, det är inte säkert.

Det viktiga är att syresätta kroppen

tills ambulansen kommer.”

Jag tar Hampus hand.

Fingrarna är lätt blå.

Och jag säger till Ihsan,

halvt som en viskning

och jag känner hur jag skakar:

”Tänk om han inte klarar sig?”

”Det kommer gå bra, tänk inte så.”

Det rinner svett på honom.

Så han kämpar.

Vi hör ambulansen nu.

De kommer in.

4 thoughts on “Den fasansfulla natten, del 1; före ambulansen.

Add yours

  1. Kära Maja jag lider med dig. 💜
    Jag träffade aldrig Hampus men jag lär känna honom genom det du skriver. Det är fint.

    Han ser dig, han hör dig, bara från en annan plats 💜

    Gilla

  2. Åh, Maja.. (detta är första inlägget jag läser på din sida) trots att jag varken känner dig eller din son så trillar det tårar nedför mina kinder när jag läser detta.. 💔 Så oerhört fruktansvärt och sorgligt att det inte går att sätta ord på. Det är så lätt att leva sig in i det du skriver, trots att jag rent logiskt inser att det är omöjligt att helt kunna föreställa sig det som du/ni har tvingats gå igenom.. Jag beklagar verkligen sorgen och smärtan från djupet av mitt hjärta. Tack för att du skriver och delar med dig. 🙏Skickar styrka och en stor kram! 🌷

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: