Kraften inom mig.

Wow. Så stark jag är.

Och jag är det.

Många har faktiskt sagt det förut.

Men jag tror inte att jag har insett det ordentligt.

Förrän nu.

Ibland är jag så rädd

för att jag ska vara stark nu.

När alla förväntar sig att jag ska braka ihop.

Och sen braka ihop

när ingen förväntar sig.

Eller förstår längre.

Men i alla fall för nu.

Så vill jag hylla mig själv.

För allt som jag orkar med.

Det finns så enormt många vägar att gå.

Att välja.

När man förlorat sitt barn.

Och just nu känns det som att jag valt ljuset.

Jag har valt framtiden.

Det är en sjukt svår kamp.

Som en ondskefull djävul

som vill äta upp mig.

Men jag vet

att det kommer bli bättre.

Att jag har valt framtiden

innebär inte att jag mår bra.

Att jag har glömt.

Att jag har det lätt.

Att jag inte många stunder

vill till Hampus.

Så jag får vara med honom.

Vara hans mamma.

Där han är.

Tänker ofta att flickorna har sin pappa.

Att Hampus inte har någon.

Och behöver mig.

Men jag vet

att jag kommer ha det bra sen.

DET är att välja.

Att välja framtiden.


2 reaktioner på ”Kraften inom mig.

  1. Ville bara skriva att jag träffade Hampus några gånger och den sista gången jag såg honom så hade han glimten i ögat och ett busigt leende när vi växlade några ord. Minns att jag tänkte att han lär ju med den charmen bli en riktig ”hjärtekrossare” I framtiden. Inte hade jag då kunnat ana att han någon vecka senare inte skulle finnas på jorden mer…Jag förstår att du med rätta är riktigt stolt över honom, för att han var en fin kille är det ingen tvekan om!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s