Skratten klingar!

Imorse satt jag och Emma tillsammans

Min syster för er som inte vet.

Vi pratade om Hampus.

Jag antar att det är ett skydd

Men jag kan fortfarande prata

som om det hänt nån jag jobbar med.

Jag känner bara hjärtat slå

lite snabbare än vanligt.

Och bröstet krampa

bara lite lite.

Som att jag inte helt förstår.

Det är fantastiskt här.

Barnen skrattar.

Vi skrattar.

Vi minns Hampus.

Vi tänker in honom här.

Just nu.

I saker som vi gör.

Amira leker med sina kusiner.

Massor!

Det märks att hon trivs.

Tillsammans med dem.

Situationen har fört oss alla samman.

Jag hoppas att det aldrig försvinner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: