Mera ambivalens -nära eller?

Mera ambivalens.

Fast en annan sort.

Ibland känner jag,

som jag skrivit förut,

att jag vill klamra mig fast.

Vid mina nära.

Mina barn.

Min sambo.

Och aldrig släppa de ifrån mig.

I samma rum.

I samma bil.

I samma flyg.

Ett friskhetstecken är nog

att i flygplanet

kom tanken att nåt skulle hända

Jag brukar få sånt

när turbulensen slår till.

Då kände jag en stark känsla

att jag verkligen inte vill det.

Men ibland

känslan som psykologen tog upp

att vilja distansera mig.

Den känslan har kommit.

Ibland.

Istället för att vilja lösa saker

till exempel

så känner jag bara: Fuck it.

Skitsamma.

Som att relationer inte är viktiga.

Så ambivalens.

Väldiga ytterligheter.

Hej Hampus!

Jag hoppas du ser

hur Amira saknar dig.

Du finns med hela tiden.

I hennes tankar.

Direkt hon ser en tom säng

så är det din.

Den du ska sova i.

Och det är ju så,

den säng du borde sova i.

Saknar du mig Hampus?

Ibland när jag var vaken på natten.

Förut.

Så brukade jag skriva det till dig.

När du var hos pappa.

Så när du vaknade på morgonen

fick du se.

Ibland svarade du.

Ibland inte.

Du var lite dålig på att svara.

Jag önskar att du kunde svara nu.

Kan du komma på ett sätt?

Skulle så innerligt

vilja veta att du har det bra.

Såg du Maryam med hunden igår?

Det var spännande!

Och Amira,

som bara säger Nellie till Uno.

Vi saknar dig.

Och älskar dig.

Annonser

2 reaktioner på ”Mera ambivalens -nära eller?

  1. Vi saknar dig, Hampus! Som du hade sprungit och busat med oss igår. Skrattat och tyckt att vi var roligt löjliga. ❤️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s