Ensam.

Jag känner mig ensam.

Är jag det?

Förmodligen inte.

Om jag ber om det.

Fast hur gör man det?

Endel erbjuder sig.

Att lyssna.

Att ta emot min gråt.

Endel får den ändå.

Andra inte.

Men sen då?

Då är jag ensam.

Det här är nog

den ensammaste tiden.

Jag vill ha folk nära.

Men jag vill inte ha folk nära.

Hur skumt?

Jag vill prata om Hampus.

Igen och igen.

Är det okej?

Jag faller och faller.

Ibland sträcker jag upp en hand

och ber om räddning

men när handen kommer

drar jag tillbaka min.

Det känns tryggt att falla.

Ensam.

Så få förstår.

Och jag blir arg.

Jag beter mig som vanligt.

Och andra också.

Jag blir arg.

Min son är död!

Fattar ni det!?

Men jag fattar ju inte

så hur skulle nån annan.

Jag är ensam.

Mitt i ett enda mörker.

Jag famlar ensam.

Jag vill att nån ska fånga mig.

Jag vill kunna skrika.

Vara förbannad.

Rasa igenom.

Och bli kramad sen.

Tills jag slutat gråta.

2 thoughts on “Ensam.

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: