Hos psykologen.

I veckan var jag hos psykologen.

För första gången sen det hände.

Jag grät.

Massor.

Hon lät mig berätta vad som hände.

Igen.

Jag har berättat det så många gånger

att man nästan tänker att

orden bara borde komma.

Hon påminde mig att andas.

Flera gånger.

Annars påminde jag mig själv.

Jag berättade om det dåliga samvetet.

Både före och efter.

Han ville spela.

Ensam.

Men jag var alltid rädd

att jag inte räckte till.

Att de små tog för mycket tid.

Att han kanske tittar på mig nu.

Och blir ledsen

om jag inte sörjer tillräckligt.

Om jag är otillräcklig nu.

Psykologen sa inte så mycket.

Att hon förstod känslan.

Att den inte stämde.

Och rent logiskt så vet jag.

Att jag får skratta.

Att det inte tar bort min sorg.

Men det känns som jag sviker.

2 thoughts on “Hos psykologen.

Add yours

  1. ❤️ Underbara Maja! Jag vet att det bara är ord men som pappa och morfar vet jag att du inte sviker! Aldrig har svikit och troligen aldrig aldrig kommer att svika❤️ Jag vet också att Hampus aldrig aldrig tyckte att du svek❤️ Han tyckte att du var en fantastisk underbar mamma, den bästa som finns❤️❤️

    Gilla

  2. Jag stötte för någon dag sedan på det här citatet och tänkte att det var så talande: ”Just because you’re not crying doesn’t mean you’re not sad. Just like how smiling doesn’t mean you’re happy.”
    Många kramar Maja ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: