En förälders värsta mardröm.

Jag vet inte hur många gånger jag hört det.

En förälders värsta mardröm.

Men även i mitt svartaste hål

kan jag se att vårt öde

kunde vara så mycket värre.

Jag har skrivit om att vara tacksam.

Och varje gång jag ser Missing people

så vet jag hur mycket värre det kunde varit.

Jag tittar igenom gamla bilder.

Jag minns.

Minns alla fantastiska tider

som vi delat.

Som ensamstående mamma

blir relation till ens barn än starkare.

Jag tror det i alla fall.

Det finns inget annat.

Bara ens barn.

Jag saknar mitt barn.

Och sörjer så mycket.

Allt han inte hann med.

Men makalöst vilka minnen.

Jag önskar bara

att vi fick minnas tillsammans.


En reaktion på ”En förälders värsta mardröm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s