Sista gången – i kistan

Vi har precis sett Hampus.

I kistan.

Allt var jättefint.

Men det tog hårt.

Han var kall.

Påverkad.

Han var död.

Såklart.

Jag rasade.

Ihsan också.

Sista gången jag såg min son.

Sista gången som jag fick

stryka hans kind.

Stryka hans hår.

Men igen är jag tacksam

att jag fick den möjligheten.

Att han inte bara var försvunnen.

Men jag går sönder.

Därinne.

Och jag vet inte hur jag nånsin

ska kunna fortsätta leva.

Bottenlös förtvivlan.

Avgrund.

Och jag bara rasar inombords.

Utan hejd.

4 thoughts on “Sista gången – i kistan

Add yours

  1. Du är i mina tankar hela tiden…och hur du beskriver …går direkt in i hjärtat på mig. hur mycket en mamma kan älska sitt barn!!
    jag tror han kommer till dig i dina drömmar, ser fram emot det Maja!

    Gilla

  2. Älskade Maja! Älskade Hampus! ❤️
    Så olidligt frukstansvärt. Den du älskar så innerligt och önskar allt gott i världen…det du är med om är helt omänskligt.

    Gilla

  3. Som vanligt är jag ordlös men full av beundran över ditt mod och din styrka. Må dessa minnesbilder snart blekna i skenet av alla andra miljontals ljusare minnen…. ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: