Bli den mamman igen.

Jag gick in genom de där dörrarna igen.

Sjukhuset har alltid varit förknippat med liv för mig. Med förlossningar. Med att följa andra.

Plötsligt stod jag där och väntade på läkaren. Andningen blev ansträngd, jag kände mig blek, svimfärdig.

Nånstans i närheten finns min son. Död. Kall. I en påse? Usch, tanken äcklar mig.

Läkaren har varit Hampus fotbollstränare. Jag gillar läkaren, sättet han talar till oss. Öppet och ärligt. Känslosamt. Som en människa. Så man förstår.

Efter mötet kom nån styrka tillbaka. Snabbt. Som en blixt. En känsla av att jag är en bra mamma. Varit en bra mamma till Hampus. En känsla av att mina döttrar förtjänar samma mamma. Den levande mamman som jag va när han va mindre.

Känslan försvann. Men nångång i en framtid ska jag bli den mamma igen.

6 thoughts on “Bli den mamman igen.

Add yours

  1. Hurra för den styrkestunden, även om den var kort. Blixten var verkligen ett nedslag av den mamma du ÄR, Maja!

    Jag vet inte om detta alls är hjälpsamt för dig, men i familjesorgearbete på mitt jobb pratar vi ibland om sorg som en av två filer på en motorväg. Att i början av sorgen kör man bara i sorgefilen. I den kan sorg och saknad kännas som det enda. Och man kör endera i hög hastighet eller nästintill krypande fart. Men ju mer tiden går, desto mer kan man också ibland, om för en stund, svänga över i vardagsfilen. Och på sikt, när tiden går, desto mer kan man köra huvudsakligen i vardagsfilen och istället bara ibland svänga in i sorgefilen. Och där köra på ett annat sätt, mer rakt, stabilt. De båda filerna finns ju alltid där och kompletterar varann efter förlusten som för alltid påverkat ens världsbild, men att resan framåt blir annorlunda: rakare, stabilare och i huvudsak i vardagens ”nu”. Nu blev kanske lösryckt detta, ursäkta det isådantfall! Metaforer är mitt eget sätt att tänka på, därav delandet av denna. Hoppas det inte kändes plumpt! ❤️

    Tankar – och önskan om fler stunder av din blixykraft skickar jag över hustaken till dig! KRAM

    Gilla

  2. Låt det ta en dag i taget. Låt sorgen ta sin tid. Du kommer vara den mest fantastiska mamman till dina döttrar när tiden är inne. Just nu tror jag att du måste landa i ditt nya mammaliv. Du är stark! Men våga bryta ihop och be om hjälp när du känner att det behövs. Ta hand om dig. Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: