Förtjänar allt!

I vanlig ordning är jag och denna goding vakna! Det är för dem hon och hennes syster jag försöker styra mina känslor. Åtminstone hur jag visar dem. De har inte förtjänat en ledsen mamma. Även fast situationen är som den är. De är fulla av liv. Och kärlek. Precis som Hampus var. Och han fick... Continue Reading →

Ett nytt liv till familjen.

Är fortfarande inte van att vara så ambivalent. Är det inte märkligt hur livet kan kännas överkomligt för att sedan rasa i den svartaste av avgrunder? Idag är en dag som känns helt okej. Fast ändå så fel. Ljus. Fast grå. Bra. Fast fasansfull. Det är kontrasterna som är så märkliga. Min syster väntar barn.... Continue Reading →

Anpassar sig inte.

Det är svårt att säga tydligen. Om den där klacken i badrummet är godkänd eller inte. Själv förstår man sig ju inte på sånt här. Och så sitter man där igen. I osäkerhetens land. Alla kastar oss fram och tillbaka. Jag tycker väl de borde förstå att vi inte orkar med sånt. Men ingen vet... Continue Reading →

Just keep ’em comin’!

Låt problemen fortsätta komma alltså. Ni vet när man tror att allt börjar lösa sig Och när jag skriver allt så menar jag allt. Problem på alla nivåer. Framförallt med sorgen och med renoveringen. Men en mås har bajsat på mig. Aldrig hänt förr. När man mår som sämst då passar de på, haha. I... Continue Reading →

Han behöver mig.

Jag satte mig för att skriva. Men jag blev tom. Ju längre tid som går desto svårare känns allt. Jag kan inte hitta trygghet i något. Inte glädje i den tid vi hade. Inte lugn att han har det bra. Inget. Jag blir arg när någon säger så. Jag saknar. Och jag åkte till graven.... Continue Reading →

Träningen och avsaknad av den.

Att komma i form igen efter Maryam har varit långtifrån lätt. Det har ju liksom hamnat längst ner i att-göra-listan. Den som toppas av att andas och att kliva ur sängen. Och att andas igen och igen. Jag vill komma i form igen. Ännu mer än efter Amira. Men det går liksom inte. Äntligen har... Continue Reading →

Virvelvinden och trygga famnen.

Dagen idag har spenderats utomhus. Litegrann i alla fall. Både jag och Ihsan går på halvlåga. Eller sparlåga. Sorg och småbarnsliv sliter. Men på något sätt får vi liksom ihop det. Och idag har varit en riktigt bra dag. En nära bekant kom till mig en kväll och sa att det nog var omöjligt att... Continue Reading →

Bad motherhood?

Andra mammor är väldigt bra. Ni vet hur man alltid skryter. Inför andra. Well, not this one. Maryam höll mig vaken inatt. Två timmar. Och Amira väckte mig kl 06. Ser ni hur jag först presenterar ursäkten? När det blev sovdags för Amira. Satte jag henne medvetet i soffan. Med telefonen i högsta hugg. Och... Continue Reading →

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑