Mitt i en flykt.

Oj. Det var ett långt uppehåll. Men vi är också mitt i en flykt. Från verkligheten. Vi är på semester nämligen. Bilsemester. Sedan i måndags har vi gjort en resa som vi hela vårt förhållande pratat om. Resan ner till Ihsans familj. Det har varit en fantastisk resa. På alla sätt. Sorgen har vi tryckt... Continue Reading →

Ett minne ❤️

Jag fick ett minne skickat till mig. Jag vill dela det. Det kommer från en klasskompis. Jag vill dela det för det är så mycket Hampus. Till er som inte kände honom. Såhär var min son: "Mamma, kommer du ihåg när vi var på utflykt med skolan? I trean tror jag det var. Hampus bjöd... Continue Reading →

Livet som fortsätter -sommar.

Sådär ser väl livet ut nu kan man säga. Som på bilderna. Dåliga nätter av snor och hosta är borta. Men vi sover dåligt ändå. Antingen av barnen (Maryam som vaknar) eller av trauma. Speciellt Ihsan har det svårt med sömnen. Barnen mår bra. Trots allt. Ibland är jag vid gravstenen. Så ofta som jag... Continue Reading →

Hampus?

Hej Hampus! Hur har du det? Jag saknar dig. Oftast gör saknaden till och med fysiskt ont. Ibland kan den däremot hjälpa mig. Som ett skydd. Det finns liksom ingen känsla som är värre än saknaden. Så i jämförelse är allt annat lättare. Gick det där att förstå? Det är många som skriver om vår... Continue Reading →

När sorgen slår till.

Så slår det ner lika häftigt som ett plötsligt oväder. Hela ens existens kastas omkull. Sorgen bryter ner varje fiber i den redan trötta och sargade kroppen. Kroppen står inte pall mot vågen av smärta. Den viker sig. Lätt. Man slår i marken. Den hårda kalla svåra verkligheten kommer över en. Allt blir suddigt. Svart.... Continue Reading →

En förklaring.

Jag vill utveckla det förra. Om att minnas. Såklart minns jag. Men det känns inte så. För jag har ingen tid. Att reflektera. Det hade hjälpt mig att ha egentid för att kunna tänka efter. Men den finns inte. Det händer grejer här hemma. Ja, i princip hela tiden. Den dåliga sömnen fortsätter. Som exempel.... Continue Reading →

Hur minns man?

Jag gråter mer nu. Det märks stor skillnad faktiskt. Varje kväll har tårarna kommit. För varje dag försvinner Hampus lite mer. Jag glömmer saker. Man tror man ska minnas allt. Och det för man. Till en början. Så många saker man minns glasklart. Men sen kommer vardagsstressen småbarnslivet ekorrhjulet och min halvt utbrända hjärna minns... Continue Reading →

Att vara lycklig.

"Lycka försvinner aldrig men den kan vara flyktig. Det är vårt eget ansvar att fånga den." Jag tror stenhårt på det. Att lycka är något man aktivt väljer. Även i de tuffaste tider. Eller lättaste för den delen. Ibland är det bara så att vi vill ha mer. Och mer. Och mer. Som nu till... Continue Reading →

Att säga det där som är viktigt.

Det är tungt nu. Barnen har varit förkylda. De sover inte så bra. Är fortfarande förkylda på nätterna. Märkligt. De håller sig pigga ändå. Mamman blir sliten. Det tunga beror också på den lille pojken som varit sjuk. Genom allt det har jag återupplevt allt med Hampus. Jämfört våra situationer. Varit ledsen för dem. Varit... Continue Reading →

Med kraft från WordPress.com.

Upp ↑